Klockargården
Nuvarande Klockargården uppfördes 1866 men redan tidigare fanns här en Klockargård som enligt protokoll 1860 utgjorde: "boningsbyggnad innebärande ett större rum med spis, och kammare med tegelkakelugn". Angående klockarejorden antecknades följande: "Åker circa 1 Tunnland ävensom tvenne kåltäppor". Dessa kåltäppor skulle 1880 komma att bli en fråga för Kungl Maj:ts och Rikets kammarkollegium
Församlingen ansåg att dessa kåltäppor ingick i fastigheten för Klockargården, staten ansåg dock att det inte fanns tillräckligt belägg för att kåltäpporna skulle tillhöra klockaren och tog därmed tillbaka marken som sedan tillföll kyrkan.
Klockargården användes förutom som bostad för klockaren också som sockenstugubyggnad vilket innebar att församlingens angelägenheter skulle avhandlas i klockarens bostad. År 1891 begärde klockaren att sockenstugurummet skulle upplåtas såsom bostadsrum. I besiktningsprotokollet från 1866 kan man få upplysning hur huset var disponerat "Byggnaden är inredd till förstuga med portar; sal som begagnas sockenstuga med trenne fönsterlufter. - - - Å båda sidor om salen eller sockenstugan finnas rum ett å hvarje; samt dessutom till höger om förstugan ett rum samt kök. Förutom dessa rum, som äro klockarens disposition upplåtna, finnes dessutom ett rum till venster i förstuga, upplåtet till barnmorskan och å vinden tvenne rum hvilka Skolbarnen få begagna."
Genom denna besiktning kom den uppförda sockenstugubyggnaden att betecknas som klockaregård och den gamla klockaregården hade enligt protokoll blivit småbarnsskola.
När klockaregården skull ombyggas 1930 yrkades, att hela klockaregården skulle disponeras av bostadställsinnehavaren. Stämman beslutade dock att ge honom enbart nedre våningen och att vindsvåningen skull ombyggas till lärarinnebostad.
Klockargården har fortfarande mycket av sin gamla charm bevarad med järnspis, kaminer och kakelugnar. Här finns inte mindre än fem kakelugnar och alla är i brukbart skick.
